Björn Nordkvist

Björn Nordkvist är 27 år och går sista året på fysiklinjen. Under sommaren 2006 deltog han i en litet annorlunda form av utlandsstudier: Han var sommarstudent på CERN, som är ett av världens främsta laboratorier för partikelfysikforskning. CERN ligger utanför Genève i Schweiz, nära gränsen mot Frankrike och varje sommar reser ett antal europeiska studenter dit för att delta i CERN:s sommarskola.

Första gången Björn hörde talas om sommarskolan var redan i årskurs ett på fysiklinjen, på den allra första kursen i experimentell fysik.
– Två av doktoranderna som handledde laborationerna på kursen hade varit sommarstudenter, och på luncherna och under rasterna talade de sig varma för hur roligt det var på CERN, berättar Björn.
En av Fysikums forskargrupper studerar experimentell partikelfysik, och flera av gruppens medlemmar arbetar på CERN. På Fysikum hålls de allra flesta kurser av aktiva forskare, och en av de senare kurserna på fysiklinjen hölls av en partikelfysiker. Han påminde Björn om sommarskolan, och skrev även det rekommendationsbrev som är nödvändigt för att antas till sommarskolan.

Björns första intryck av CERN blev aningen färgat av besvikelse.
– Det såg inte alls ut som i Dan Browns bok ”Änglar och demoner”, utbrister Björn och skrattar. Där beskrivs CERN som ett futuristiskt laboratorium av glas, betong och tegel. Men i verkligheten är CERN ett rätt så gammalt och slitet komplex, vilket märks tydligt på en del av de äldre byggnaderna.

Lyckligtvis var det visuella intrycket av CERN det enda som inte levde upp till förväntningarna.
– Vi sommarstudenter blev fantastiskt väl mottagna och allting var utmärkt organiserat, säger Björn.

CERN:s sommarskola har två komponenter, dels läser studenterna kurser och dels får de jobba med ett eget projekt under handledning av en forskare på CERN.
– Kurserna som gavs hade ett väldigt brett spektrum. De handlade om allt från fundamental fysik till mer tekniska aspekter, som hur man konstruerar partikelacceleratorer. Upplägget var annorlunda än på universitetet. Till exempel var det ingen tenta på kurserna, vilket gjorde att man kunde lyssna och lära avslappnat.
Det största pågående projektet på CERN just nu är slutförandet av en ny partikelaccelerator, LHC, i vilken protoner kommer att kollidera med varandra vid mycket höga energier. Vid kollisionspunkterna byggs detektorer för att studera egenskaperna hos de partiklar som kan bildas i kollisionerna. Björns projektuppgift handlade om att analysera data från tester av en komponent i en av detektorerna, ATLAS.
– Arbetet var rätt mycket som jag hade föreställt mig, berättar Björn. Jag fick jobba självständigt med givna riktlinjer, och hela tiden fick jag bra handledning.

Ekonomin är inget problem för CERN:s sommarstudenter.
– CERN ersätter studenterna för mat, boende och resor. Och ersättningsnivåerna är så generösa att jag till och med fick pengar över när allting var betalt.
– Fritiden var också rolig, fortsätter Björn. Jag hade aldrig tidigare varit i Schweiz, och jag gillar bergsvandringar, så CERN:s närhet till alperna passade mig utmärkt.

Björn har dessutom fått omedelbar nytta i sina studier av tiden som sommarstudent, eftersom han nu gör sitt examensarbete i experimentell partikelfysik. Examensarbetet är det en termin långa forskningsprojekt som avslutar studierna på fysiklinjen.
– Mitt examensarbete handlar om tidskalibrering av ATLAS-detektorn, och tar vid ungefär där mitt sommarstudentprojekt slutade, berättar Björn. Eftersom jag tidigare har arbetet med liknande saker gick det väldigt fort att komma igång.
Björns handledare på Stockholms universitet arbetar tillsammans med den handledare han hade som sommarstudent, vilket ytterligare underlättar arbetet.

Om allt går som planerat är Björn färdig med sina studier på fysiklinjen till hösten. Vad händer sedan?
– Jag är lite försiktig med mina framtidsplaner. Jag har sökt en doktorandtjänst i partikelfysik, men jag måste även vara öppen för andra vägar. Det är viktigt att ha ett öppet sinne, avslutar Björn.

Kort efter intrevjun har Björn blivit antagen som doktorand i elementärpatikelgruppen och har nu möjlighet att under fem år på heltid ägna sig åt det spännande forskningsverksamhet som han drömde om.